Vallmon pryder min logga av en enkel anledning. Den är oerhört vacker. Speciellt vackra tycker jag de stora orientaliska sorterna är. I min egen trädgård har jag en vit trädgårdsjättevallmo som heter Papaver orientalis ’Royal Wedding’, som jag drivit upp från frö.
Vallmo är lätt att driva upp från frö. De kan direktsås, vilket passar de ettåriga arterna i synnerhet. Det är lättast att lyckas om du sår direkt på växtplatsen och undviker att röra jorden alltför mycket innan du ser vilket som är vallmo. Det är lätt att känna igen de små plantorna när de fått sina karaktärsblad. Så under sommarmånaderna eller tidig höst.
När de sedan blommat över bildar de kapslar med enorma mängder små frön. Kapslarna torkar och spricker upp och då är fröna mogna att strö ut eller skördas. Gör man inget så frösår sig vallmon glatt själv och dyker upp igen till våren. Man kan också samla frön och sprida på nya ställen där man önskar denna vackra växt. Det finns numera mängder av sorter att välja på, allt från klassiskt röda kornvallmo till orange, vit, rosa, och blålila, dubbla och helt fyllda.
Som snittblomma passar vallmo dåligt. Den tappar sina kronblad illa kvickt och kvar blir den fina frökapseln. Det finns dock sätt att lyckas med vallmo i vas. Hanna Wendelbo https://www.hannawendelbo.com/blog/2021/4/17/odla-vallmo skördar nyutslagna vallmo på morgonen och doppar stjälken i kokande vatten innan hon sätter den svalt i kallt vatten. På så vis menar hon att vallmon kan stå i upp till en vecka. Jag har själv inte provat. Jag är alldeles för lat för ett sådant mankemang, och njuter av dem ute i trädgården istället.
En del förädlade sorter kan vara lättare att förodla. Pionvallmo har jag själv hittills bara lyckats med genom att förodla dem i växthus. Då bredsår jag dem i en sålåda i växthuset tidig vår och planterar ut när de blivit lite robusta.
Perenna vallmo är tacksamma. När de väl etablerat sig så är de tåliga och sköter sig mycket själva. Bladen gulnar lätt allteftersom och därför kombinerar jag gärna dem med lite senare perenner som växer upp och döljer det gula. Hemma hos mig har jag trädgårdsjättevallmon ’Royal Wedding’ tillsammans med solhatten Magnus, som växer upp och tar över blomningen när vallmon blommat färdigt.
Vallmo växer med pålrot (för att hantera torka – se tidigare inlägg om torktåliga växter), vilket gör det svårt att dela dem. Det bästa sättet att föröka dem är med frö.
De senaste åren har det dykt upp nya vackra blå och grå sorter, tex Papaver ’Hungarian Blue’ eller ’Amazing Grey’, vilka passar oss som tycker om kalla färgtoner i trädgården. ’
Blå bergvallmo är otroligt blå, som få trädgårdsväxter är. Det är dock en perenn från ett helt annat släkte än tex kornvallmo och pionvallmo. Det är inte en vallmo (Papaver), utan en Meconopsis, bergvallmo.
Opium?
Vallmo odlas ute i världen för att framställa droger som heroin och morfin. De vallmosorter som odlas här i Sverige och som växer vilt här innehåller mycket små mängder alkaloider, så även om de klassas som lätt giftiga går inte inte att utvinna opium ur dem.
Vill man ta frö för att äta dem så är det arten Papaver somniferum man ska odla. Mogna frön är helt ofarliga att äta. Det är dock bara fröna som är ätliga.
